tisdag 5 oktober 2010

Den rödgröna alliansen har ingen framtid

Det är så märkligt att det för många verkar så självklart att de rödgröna  bara kan driva opposition gemensamt. Varför det? Som om det är frågan om antingen eller. Aningen driver de rödgröna gemensam opposition, lägger fram gemensamma förslag som ställs mot den borgerliga alliansens med resultatet att det blir SD som får makten att bestämma i fråga efter fråga. Eller så lägger sig de rödgröna platt på marken och låter bli att driva opposition; låter den borgerliga minoritetsregeringen bestämma allt, så att inte SD får något inflytande alls. Men då har vi å andra sidan ingen opposition heller, och det om något skulle skada vår demokrati. En demokrati behöver en aktiv, livskraftig opposition för att fungera.

Men varför verkar det rödgröna samarbetet, som för inte alls särskilt länge sedan inte ens fanns, nu så fast cementerat att det inte ens går att spränga isär? Miljöpartiet, som så länge var ett parti som inte hörde hemma i något block alls. Som i många frågor faktiskt har mer gemensamt med partier på andra sidan blockgränsen. Till exempel synen på friskolor. Varför ska de fortsätta som en del i en icke fungerande allians bara för att … Ja bara för att vad då, det är det jag inte begriper! Och Socialdemokraterna som uppenbarligen tappade väljarstöd genom sitt alliansande; varför bryter de inte upp det misslyckade projektet och börjar bedriva opposition som just socialdemokrater?

Oavsett vilken strategi som ligger bakom att de rödgröna slängde fram Kent Härstedt som talmanskandidat verkar den inte ha fungerat. Kanske var idén att visa att de borgerliga trots allt behöver SD:s stöd? Men det behövde de ju inte. I alla fall inte i gårdagens talmansval eftersom en rödgrön röstade med alliansen, en var på toa och Bodström, ja han passade på att åka till USA. Det fungerade alltså inte.

När nu kritiska röster höjs mot Mona Sahlin för att hon så direkt ger SD så mycket av den politiska makten, då rycker horder av socialdemokrater ut och säger att det inte är hon som gör fel, utan Reinfeldt. Varför ska det vara oppositionens ansvar att se till att den borgerliga minoritetsregeringen kan regera? Varför ska det vara Mona Sahlins ansvar att förhindra att SD får inflytande i riksdagen? Kanske för att det var just Mona Sahlin som före valet var bäst på att lova att hon skulle vara en garant för att SD aldrig fick något inflytande. Hon skulle aldrig i något läge ge dem inflytande. Hon lovade faktiskt det!

Att nu säga att det inte är hennes fel, inte de rödgrönas fel, inte socialdemokraternas fel utan bara bara den borgerliga alliansens fel att SD erbjöds en chans att fälla avgörandet i det första beslut som skulle fattas är bara … barnsligt.

Jag är en av dem som faktiskt trodde att de etablerade partierna skulle klara av att hantera den situation vi nu har hamnat i; en minoritetsregering och ett otäckt, radikalt, högerpopulistiskt nationalistiskt parti i riksdagen. Jag trodde att de, allesammans, Reinfeldt, Sahlin och de andra, skulle kunna handskas med det på ett ansvarsfullt sätt. Men jag hade fel, och det är jag faktiskt lite ledsen för.

I stället för att tala med varandra sitter de i varsitt hörn och gastar: "det är inte vårt fel, det är deras fel. Det är de som har gjort fel!"

Naturligtvis är det inte bara Sahlin & co. som misslyckats. Även Reinfeldt och hans gäng utgör en sorglig syn. Reinfeldt håller sig mest för sig själv och vill inte tala värst mycket med någon, minst av allt med Sahlin. Miljöpartiet hade han i alla fall en gång i tiden någon slags förhoppning om samarbete med. Så lät det i alla fall på valnatten. Men det är klart, sedan satt miljöpartiets språkrör i Agenda och gjorde sura miner över att Reinfeldt hade talat om att samarbeta med dem innan han ens hade frågat om de ville! Han sa att vi skulle leka men han hade faktiskt inte frågat oss om vi ville leka med honom! … barnsligt. Sedan talade Björn von Sydow om att han inte ställde upp som talman. Han ville inte riskera att bli vald med hjälp av SD. Klok man. Där hade kanske Reinfeldt haft en chans att öppna för ett bättre samarbetsklimat. Han hade kunnat ge de rödgröna och von Sydow talmansposten, och på så sätt öppnat för ett bättre samförstånd. Den idén återfinns i dagens DN. Det hade kanske inte varit så dumt.Knappast någon kan ifrågasätta von Sydows kompetens. Han hade varit bra som talman.

Det är alltså inte bara Reinfeldts ansvar och inte bara Sahlins ansvar. Det handlar inte om antingen eller, utan det är ett gemensamt ansvar att se till att Sverigedemokraterna, som bara stöds av drygt 5% av väljarna, inte får den politiska makten. Men för att det ska fungera måste det rödgröna samarbetet brytas upp. Annars finns knappast något sätt att både hitta vägar att inte lägga makten hos SD, och att samtidigt bedriva opposition. 

[DN] [SVD] [Sydsvenskan][DN]

2 kommentarer:

Melmac sa...

Vänta bara, låt det gå ett par veckor nu så ska du se att båda sidor helt plötlsigt har lagt surminerna åt sidan och öppnar en och annan dörr. Första dagen i riksdagen ska man "pinka" in sina nya revir, spela med fjäderdräkten och spänna bröstet.

Jag är inte orolig ett dugg.

Att Reinfeldt inte talar med någon tycker jag tyder på att de tar detta på allvar och inte vill stå i TV och tjäbbla, utan de diskuterar i slutna rum och presenterar resultatet idag och framöver. Sahlin har faktiskt visat lite ett mer tillbakadraget sätt än tidigare. Det är faktiskt bara bjäbb-hundarna i MP och V som inte tycks fatta allvaret.

tyckare i Vellinge sa...

Nja, jag är besviken. Och faktiskt en smula orolig. Tycker att de har "pinkat" nog nu.