torsdag 7 oktober 2010

Naturligtvis ska kyrkan vara politisk

Jimmie Åkesson och hans vänner har missförstått det där med kyrkans roll alldeles väldigt. Det framgår av vad ärkebiskop Anders Wejryd säger till DN i dag. Han menar att kyrkan visst ska vara politisk.

"– Kyrkan har ansvar för att ta upp gemensamma frågor. Det är ju politik", säger han bland annat. Dessutom anser han att biskop Eva Brunnes predikan var väldigt bra och tydlig och att den alls inte bröt mot några krav på opartiskhet.

[DN]

4 kommentarer:

Lärjungen sa...

sd vill tysta och kväsa det som är obekvämt, och som inte överensstämmer med deras tro. Bara vissa godkända ska få ha politiska åsikter i bestämda forum.

sd får väl anpassa det Paulus sa till sin egen dagsaktuella politik, till "Prästen tige i församlingen" i stället för "kvinnan"...

tyckare i Vellinge sa...

Den var bra! SD:s idé om den svenska kyrkan är nog mest att den ska vara en del av deras egen mytologiserade bild av svenskhet och tillhörande traditioner.

Melmac sa...

Kyrkan kommer alltid att vara politisk eftersom man tar upp saker som händer just nu. Förr var kyrkan och religionen det som styrde sammhället och talade om hur man skulle leva och efter vilka regler. Idag är det politiker och riksdagen, men kyrkan har fortfarande ett ansvar att belysa de orättvisor och problem som finns.

Det stor problemet som jag ser det, framförallt just nu, är att man spyr sitt hat över SD för att man anser inte att de tycker alla är lika mycket värda.

Tyvärr uppstår här en kraftig dubbelmoral som tydligt gör sig påmind framförallt bland vänstern: SD är uppenbarligen inte lika mycket värda eftersom de inte får stå på gator och torg som alla andra för att föra fram sin åsikt. Inte heller tar något parti från något håll debatten med dem och visar även då att de inte är lika mycket värda.

Ett exempel på detta var ju flykting-frågan i Vellinge/Hököpinge. Helt plötsligt sitter hela extremvänster-Sverige och kräker sin avsky mot Vellinge och drar alla Vellinge-invånarna över en kam. Man gör alltså precis samma sak som det man påstår att man är emot. Vad man än sa så var man ett "Rassesvin", "Nazist", "Brun" etc. etc. När man föröskte förklara att de nu gjorde samma ska själva så lyssnar man inte utan bara fortsätter.

När det hamnar på den nivån skapas större motsättningar och problem än om man hade diskuterat det lugnt och sakligt.

Att jag känner mig kränkt av att bli kallad sådana saker bryr man sig inte om, så att påstå att man värderar alla lika mycket är ett jävla skitsnack när man beter sig på det sättet.

Det är därför jag inte kan med varken V eller SD. De sluter liksom cirkeln, de är inte så olika som man egentligen tror.

tyckare i Vellinge sa...

Det var inte lätt att bo i Vellinge när det begav sig med alla rubriker kring Hököpinge, och visst fanns det många som drog oss alla över en och samma kam. Absolut! Så var det. Men man får ändå betänka att situationen här i Vellinge för en utomstående betraktare var minst sagt underlig. En överväldigande majoritet av invånarna röstade val efter val på ett parti som, inte på riksplanet men väl här i kommunen, betedde sig uppenbart främlingsfientligt. Usch, jag känner fortfarande obehag när jag tänker på Carina Larsson som stirrade in i tv-kamerorna och sa "kan vi stoppa det så ska vi" och Ljungman, när det var hans tur att stirra, som sa "Vi vill inte ha hit dem". Herregud det var vår kommuns allra högsta politiska företrädare som sa så. Om barn på flykt. Jag gillade inte heller att alla vi i Vellinge buntades ihop till någon slags rasister, men jag kan förstå att folk undrade. Att de undrade hur det var ställt här i vår kommun när vi hade röstat fram sådana politiker som dessa.

Sedan vet jag inte om det var bara vänstern som höjde de kritiska rösterna mot Vellinge. Jag tyckte allt att det verkade vara allehanda partifärg på dem som ifrågasatte vad vi sysslade med i Vellinge.

Hos mig inger SD ett stort obehag, men visst anser jag att de i demokratisk ordning ska ha rätt att säga vad de tycker. Jag tycker inte att de är mindre värda som människor, men jag kan omöjligt respektera deras åsikter. Att ogilla personer för deras inhumana åsikter är trots allt inte riktigt detsamma som att ogilla människor för deras ursprung. Vi väljer inte var vi föds men vi väljer våra åsikter.