Oro. Det är vad jag känner. Oro över vad Sverigedemokraterna ska lyckas göra med det politiska klimatet i Sverige. Att de med sina ynka 5,7% och sina 20 riksdagsledamöter ska kunna påverka någonting i sak tror jag egentligen inte. De är trots allt inte speciellt många. Den övervägande majoriteten av befolkningen röstade inte på dem, och jag har tilltro till att de etablerade partierna, vare sig de befinner sig till vänster eller till höger, kommer att undvika att ge SD något reellt inflytande. Inte för att vi har sett hur de ska lösa den frågan än, men jag tror i alla fall att de ordnar det! Jag tror inte att vi kommer att se en riksdag där SD:s ledamöter har avgörandet i sina händer i någon fråga.
Nej det som bekymrar mig är om SD:s frågor kommer att släppas in på arenan så att även de etablerade partierna kommer att ta dem till sig. Så har det blivit på andra sidan sundet och det är otäckt värre! Lars Dencik skrev i Sydsvenskan härom dagen om hur den "danska sjukan smittar" och det är obehaglig läsning.
Jag är orolig för att vi ska smittas; att det ska bli likadant här. Att SD:s eviga tjat om massinvandring och islamisering till slut ska göra oss avtrubbade, så att även företrädare för andra partier ska "våga" diskutera SD:s fråga. Att andra partiers företrädare ska acceptera Sverigedemokraternas felaktiga analys av vad som är orsaken till de samhällsproblem vi har i dag. Det bekymrar mig. Det mest skrämmande det är tanken på att företrädare för andra partier medvetet ska satsa på att ta till sig SD:s väljarkår genom att göra deras frågor till sina. Vad kan politiker inte göra för lite extra makt? I alla fall en del politiker.
Blir det så kan vi säga adjö till den öppenhet och den tolerans vi påstått finns här i Sverige. Eller den kanske egentligen aldrig har funnits? Vi kanske bara har inbillat oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar