Jag är till hundra procent enig med Erik Ullenhag när han säger att ett Sverige med stängda gränser skulle bli ett fattigare Sverige. Det skulle det bli, både ur ett strikt ekonomiskt perspektiv men också ur ett kulturellt perspektiv.
Ur ett ekonomiskt perspektiv behöver Sverige invandring för att ha råd med framtida pensioner. Det är inte så att kostnaderna för invandringen äter upp pensionärernas pengar, som SD gärna vill framställa det, utan tvärtom så att invandring behövs för att ha råd med pensioner i framtiden. Vi är nämligen alldeles för få.
SD har ett så märkligt sätt att se på världen, ett så förenklat sätt; ett antingen-eller-sätt. I verkligheten är ingenting så svart-vitt. De flesta människor vill jobba och försörja sig själva. Sedan spelar det ingen roll om de kommer från Jönköping eller Mogadishu, de vill ändå ha ett jobb. Att leva på bidrag vill ytterst få människor. Alla människor kan och vill oftast, vara produktiva men de kostar också. Vi människor är helt enkelt ganska dyra i drift. Speciellt när vi är små. Och när vi är gamla. Och när vi är sjuka.
Från det att vi föds till dess att vi kan vara produktiva och betala skatt är det en lång och dyrbar väg. Ja, flyktingar kostar innan de kan bidra. De måste lära sig svenska och hitta en väg in på den inte alltid lättnavigerade svenska arbetsmarknaden. Men även den i Sverige födda lintotten kostar pengar innan dess att han eller hon kan bli lönsam och bidra till den allmänna välfärden. Vi kostar alla en förfärlig massa pengar i sjukvård, utbildning, subventionerade fritidsaktiviteter och mycket mycket mer. Det är många dyrbara år mellan den första tiden på BB och tiden som lönsam skattebetalare. En del blir aldrig lönsamma, trots att de är födda här och staten lagt ned en förmögenhet på vård, omsorg och utbildning. Men det är så det är. De flesta människor vill och kan oavsett ursprung försörja sig själva. Alla borde ges förutsättningar till det. De som av en eller annan anledning inte lyckas med det får vi hjäpa ändå. Det kallas medmänsklighet.
Att just invandrare skulle vara så där alldeles extra kostsamma är en av alla dessa myter som SD så villigt strör omkring sig. Dock finns mycket att göra för att underlätta för invandrare att ta sig in på arbetsmarknaden. Det finns gott om stelbent byråkrati och fördomar att åtgärda. Jag tror att det är ett alldeles väldigt smart drag att placera integrationsministern på arbetsmarknadsdepartementet.
Sedan hör jag till dem som tror att det finns ännu fler värden än de rent ekonomiska. Inte för att jag på något vis underskattar de ekonomiska värdena, men det finns fler. Till dessa hör de kulturella. Sverige skulle bli ett kulturellt fattigt land med stängda gränser. Sverigedemokraternas kultursyn där endast det svenska ska gynnas är mest konstig. Det finns ingen kultur som lever ett stillastående liv utan influenser från andra håll. Kulturen utvecklas ständigt, i mötet med andra kulturer och genom influenser från det omgivande samhället. De som i dag är utövare av kultur av den variant som SD vill gynna är inte ett dugg intresserade av att verka i en stängd, helsvensk kultursfär. Läs till exempel i Ystad Allehanda vad Jimmie Åkessons gamla klasskamrat Kari Svahn, fiolspelande folkmusiker, har att säga. Eller läs vad Eva Åström Rune och Lars Farago från Riksförbundet för folkmusik och dans skriver i Dagens Samhälle.
Kulturen utvecklas och samspelar med omgivningen; den står inte still. Men stängde vi våra gränser skulle Sverige bli ett kulturellt mycket fattigt land.
2 kommentarer:
Konstigt att Anonym inte tagit sig hit ännu?
Vill bara påpeka en sak som du sa i Kan Staffan Danielsson inte sitt eget partis historia? att SD-sympatisatörer slänger sig med egenpåhittade fakta och sanningar. Jag ser inte så mycklet fotnoter eller hänvisningar i dina texter heller. Vilket inte innebär att jag inte håller med men jag skulle gärna se lite hänvisningar till vilka kostnader som en svensk resp invandrare kostar om vi nu ska ta det som exempel...
Själv är jag inte alls insatt eller ens intresserad av vems om kostar vad, det handlar för mig om medmänsklighet. Om någon kommer hit för att situationen i hans/hennes hemland är så illa att de måste fly, då är det vår frbnnde skyldighet att försöka hjälpa till.
Hur det går till sedan är en större fråga och det är den som vi måste börja diskutera, hur får vi snabbt in ngn i samhället? Jag gillar det amerikanske tänket att först in på arbetsmarknaden, sen lära sig språket. Idag fastnar alldeles för många på språkbarriären, t.o.m. tidningsutdelare för Pressens Morgontjänst måste klara en viss nivå av Svenska, mycket märkligt?
//F
Du har rätt. Visst skulle jag kunna vara mer generös med länkar och källor. Det mesta i statistikväg som rör de frågor SD ägnar sig åt finns dock att hitta hos SCB eller BRÅ. De har massor av intressant statistik. Men jag ska försöka bli lite bättre på källhänvisningar :-).
I ärlighetens namn får jag säga att jag är enig med dig; jag är inte heller så vansinnigt intresserad av siffror. Att ta emot människor som flytt undan krig, förföljelse och förtryck är vår skyldighet. Som människor. Att tvingas fly från sitt hemland, att lämna allt och alla är en situation som de flesta av oss i vår privilegierade del av världen knappt kan föreställa oss, och visst är det vår skyldighet att försöka hjälpa till.
Håller absolut med dig om att det måste gå fortare och lättare att ta sig in på arbetsmarknaden. Visst är det alldeles för krångligt som det är i dag. Att man ska behöva klara en viss nivå av svenska för att dela ut tidningar låter bara – dumt!
Skicka en kommentar