Vad håller ni egentligen på med?

Snälla rara ni där uppe i Stockhom, ni som sitter i riksdagen, ni som bestämmer, kan ni inte vara så väldigt snälla och kliva ur sandlådan och inse att det är allvar nu. Det finns inte tid för tjafs och ömma tår nu, utan nu måste ni ta lite ansvar. För landet och demokratin. Det är dags nu.

Före valet skrek ni er blå i er iver att visa vem som var bäst på att lova att aldrig någonsin ge SD någon makt. Mona Sahlin sa bland annat så här: "Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande." Det sa hon på Socialdemokraternas jobbkongress i oktober 2009. Det lät fint.

Björn von Sydow var tydlig han; han ställde inte upp som talmanskandidat eftersom han inte ville riskera att bli vald med stöd av SD. Klok man den där von Sydow. Det skulle onekligen ha smakat illa att sitta där som talman; ditsatt med hjälp av SD. Men skam den som ger sig, eller vad i allsin dar man nu ska säga om det som nu har hänt. Socialdemokraterna plockade raskt fram en annan kandidat till talmansposten – Kent Härstedt. Härstedt tycker själv att han skulle vara synnerligen lämplig som talman. Bland annat för att han som skåning är van vid Sverigedemokrater.

Alliansen håller ihop på sin kant och vill inte leka med några andra. På andra sidan sitter de rödgröna och surar men vill, trots att de inte lyckats leka speciellt bra tillsammans, ändå bara leka med varandra. Och mitt i sandlådan sitter alla Sverigedemokraterna och är jätteglada för de ska nämligen få bestämma vem som ska väljas till talman i morgon! Att de skulle få ett avgörande inflytande redan så där direkt, hade de nog inte ens i sin vildaste fantasi vågat hoppas på, men nu blir det alltså så.

Ett radikalt högerpopulistiskt parti ska alltså få bestämma. I Sveriges riksdag. Det tycker jag inte alls om.

Visst kan jag förstå att de rödgröna inte vill lägga sig platt och erkänna sig besegrade i dag och varenda dag som komma skall under de närmaste fyra åren. Visst kan jag förstå att de vill och måste bedriva opposition. Men det går inte att både ha kakan och äta upp den. Så sägs det i alla fall. Det går inte att driva opposition som rödgrön allians och hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande. Ska Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bedriva opposition måste de göra det som tre enskilda partier med egna hjärtefrågor. De måste var och en för sig förhandla med den borgerliga minoritetsregeringen i hopp om att då och då få igenom en och annan fråga som tack för stöd i andra frågor; så att det blir möjligt för alliansen att regera i stället för att det blir SD som får bestämma. För det är ju så det blir om de rödgröna envist och tjurskalligt håller ihop i alla väder, utan att inse att även de bästa vänner ibland måste enas om att gå skilda vägar. För att det är bäst så. Håller de ihop och envisas med att hela tiden lägga fram sitt gemensamma alternativ, ja då får vi en politisk verklighet där SD får bestämma precis allt. Hela tiden. En samling nationalistiska tokdårar, med stöd av blott dryga 5% av väljarna, får all makt. Så vill i alla fall inte jag ha det.

Så snälla snälla Sahlin, sluta envisas med att bedriva opposition tillsammans med dina kompisar från valkampanjen. Ni hade kul tillsammans men det är över nu. Och snälla snälla Reinfeldt – hitta ett sätt att komma överens med andra än dina vanliga kompisar ibland. Lek med en och annan röd eller grön lekkamrat ibland.

Så att vi som bor i det här landet ska slippa styras av Jimmie Åkesson. För det vill vi inte. I alla fall inte ungefär 95 % av oss.

[SVD] [DN] [DN] [Sydsvenskan] [Sydsvenskan]